För ett par veckor sedan blev jag, Emil Arleroth, den lyckligt lottade personen att få överta positionen som chefsredaktör och skribent i utskottet PSS. ”Ensam är stark, emil!”, ropade en glad tjej ur PA1 till mig efter att styrelsen avslutat PULS årsmöte den 24 januari i Key-huset på Linköpings Universitet. Roligt att få vara med i ett både intressant och kreativt utskott som med hög egenkontroll bör lägga sig perfekt på Karaseks modell, tänkte jag för mig själv. Samtidigt fick det mig att undra varför inte flera studenter ansökt om att få vara med i PSS? Svaret på detta blir allt klarare för mig när ett par veckor passerat och kurskamrater gång på gång ger mig samma nollställda blick när jag gladeligen berättar för dem att jag är ansvarig för PSS. I stort verkar det som att kunskapen om vad PSS är och vad det står för är ett enda stort frågetecken. Därför vill jag här och nu ge er läsare en kort introduktion av vår kära vän PSS.
Fram till och med den 27 januari 2010 hette vi PSM. Detta hade ingenting med den Puertoricanska privatskolan Ponce School of Medical att göra, men däremot stod det för PULS sektionsmagasin och gav redan från sin begynnelse ut en tryckt tidning i pappersformat för alla PULS-medlemmar att prassla med. Idag heter vi istället PULS sektionsskribenter i sin fullständiga form, och förkortas för enkelhetens skull till PSS. Tillsammans med teknikens ständigt pågående utveckling valde PULS att skrota den förlegade tidningsformen och istället fokusera på att publicera artiklar via internet på PULS officiella hemsida. Fördelarna var självklara. Idag kan vem som helst ta del av det som vi skriver och vi kan lättare samt snabbare informera om aktuella händelser. Innehållet i det som PSS skriver om bör omfatta artiklar som har anknytningar till universitetet, sektionen eller programmen. Min personliga favorit i arbetsbeskrivningen av PSS är; ”Arbetsgruppen är ny och det finns därför stort utrymme för skribenterna att själva utveckla och anpassa verksamheten efter egna önskemål” (PULS Arbetsbeskrivningar, 2010). Oändliga möjligheter med andra ord!
Förhoppningsvis gav denna introduktion er en bättre förståelse om vad vi gör och varför. När vi nu belyst er med PSS-historik är det på tiden att presentera 2012 års PSS. Bara en vecka efter att jag fått höra ”Ensam är stark, Emil!”, dyker min kurskamrat, PA1:an Sofie Petterson upp glad i hågen och med ett ivrigt intresse att få dela med sig av sina skribentkunskaper och grävande journalistik á la Hanna från P3 Morgonpasset. Tillsammans är vi nu två, och tillsammans bör vi vara ännu starkare. Senaste veckan har vi diskuterat och bollat idéer om vad vi vill att PSS ska förmedla för information och vad det är vi ska stå för. Vad ni som läsare kan förvänta er av PSS är ett minimum på fyra artiklar i månaden (en fördubbling från ett tidigare två inlägg i månaden). Vi hoppas även att vi ska kunna ha en klarare interaktion med er läsare och samtidigt mätta ert hungriga begär av smaskiga nyheter, intervjuer, recensioner, reportage, etc. Redan nu i Februari kommer ni att kunna ta del av Sofies artiklar om NSI (Nöjd Student Index) och själv kommer jag att bidra med en filmrecension.
Skulle det vara så att ni har några frågor, tips eller trix så får ni gärna skriva till oss på, pss@personalvetare.nu
I övrigt ser både Sofie och jag framemot att få skvallra om allt som berör det spektakulära studentlivet under de resterande 322 dagar av detta år!
