Som vanligt blåser det kyliga aprilvindar denna soliga vårdag när jag cyklar till Linköpings universitets centrum för studentföreningar, Kårallen. Jag har bestämt träff med medlemmar i AIESEC Linköping för att ta reda på vad det är medlemmarna sysslar med på sin fritid, och varför? AISEC är som bekant en gigantisk ideell förening som bedrivs av studenter för studenter. Mycket mer än så visste jag inte innan jag öppnade dörren till Kårallen och knallade uppför trapporna mot AIESEC’s egna rum. Jag blir välkomnad med fika och fyra glada medlemmar. Denna eftermiddag fikar jag tillsammans med Nina, Max, Dragana och Björn, de första personerna att utveckla ett nytt HR-område för AIESEC i Linköping.
Mittemot mig sitter PA1-studenten Nina Josefin Ögren. Nina är blivande president för 
AIESEC Linköping och har händerna fulla med olika uppdrag och beslutsfattande samtidigt som organisationen kräver hennes fulla uppmärksamhet över de olika teamen. Efter att Ninas storasyster talat mycket gott om AIESEC fann Nina ett intresse för organisationen och hamnade i ett, som hon själv beskriver det, ett mycket seriöst möte som näst intill avskräckte henne från att ansöka om medlemskap. Trots detta sökte hon befattningen som president i Februari och till hennes lycka blir hon officiellt president i juni, senare detta år. Hon är för tillfället i något som kallas för ”transition period”, och lär sig därför allt som krävs inför den kommande rollen som president. Tills drömrollen uppnås får hon nöja sig med att vara teammedlem i talent management (med andra ord, HR-teamet).
Till vänster om mig, tuggandes på en sockerkaka, sitter Max Unestål-Ortlieb, 
masterstuderande inom HR (Linköpings universitet) och Vice President of Talent Management på AIESEC Linköping. Efter att den tidigare vice presidenten försvann spårlöst fick Max överta titeln, och med motivationen att åtgärda de brister som han tyckte sig finna i organisationen koordinerar han numera alla HR-aktiviteter och samarbetar med alla inblandade inom TM-teamet (Talent Management). Max började sin medverkan i AIESEC i November förra året och ser framemot att starta upp en ny HR-avdelning med oändliga möjligheter.
Vid bordets långsida, till höger om mig sitter Björn Asplund och Dragana Pajic. Båda studerar de första året på programmet för personal- och arbetsvetenskap och är nya medlemmar i AIESEC’s HR-team sedan Februari detta år. Dragana berättar att hon kände till AIESEC sedan tidigare från utländska studenter som kommit till Sverige via organisationen för att genomföra internships på Linköpings universitet. När Nina informerade om AIESEC på en av Björns och Draganas föreläsningar en dag så nappade båda och ansökte om medlemskap. 
Björn har nu den flådiga titeln Human Resource Manager och tillsammans med Dragana och Caroline (Caroline kunde tyvärr inte närvara under denna intervju) är de teammedlemmar i TM-teamet. Deras uppgifter som teammedlemmar i TM-teamet består bland annat av att genomföra rekryteringar, ”exit talks” (intervjuer av medlemmar som lämnar organisationen) och strukturera introduktionsseminarium för nya medlemmar.
Min första fråga efter att alla har introducerat sig själva är självklart; vad är egentligen AIESEC? Nina säger att man nog inte riktigt förstår hur stort AIESEC är förens man blir medlem i det. AIESEC finns i 110 länder och är världens största studentdrivna organisation driven av studenter. Organisationen står för bland annat ”living diversity” och ”a global mindset”, med målet att hela världen ska enas. Det skapades efter andra världskriget i syfte att minska den spänning som fanns mellan världens länder. Studenterna som grundade AIESEC hade en tanke att om man ökade utbytet mellan länderna så kanske förståelsen mellan olika människor och kulturer ökar, och därmed minska dessa spänningar. Sedan dess har det vuxit och blivit jättestort.
Inom AIESEC i Linköping finns det fem olika team. Vi har ett TM-team som fokuserar på HR-frågor , ett marknadsföringsteam (Communications), ett Incoming Exchange-team som hjälper utländska studenter att nå ut till företag i Sverige (samt få visum och boende), ett Outgoing Exchange-team som hjälper svenska studenter att få praktik utomlands, och slutligen har vi ett handelsteam som fokuserar på organisationens ekonomiska del (Finance).
Min bild över vad AIESEC står för börjar klarna. Jag frågar Max vad som står på TM-teamets agenda för tillfället och vad fokuset ligger på det närmaste året? ”Just nu håller vi på med ett kompetensbevaringssystem. För tillfället är det ganska ostrukturerat när det gäller dokument mellan Linköping och Norrköping. Därför håller vi på med ett centraliserat system där alla har tillgång till samman dokumenten och vet var det finns att tillgå. Vi i Talent Management -teamet ska fungera som bollplank i detta projekt.” Förutom detta projekt kommer TM-teamet fram till sommaren främst fokusera på rekrytering av nya medlemmar, medarbetarsamtal och transition (den period då nya medlemmar lär sig om sin nya roll inom organisationen).
Björn tillägger att så här i början av deras tid i AIESEC så gäller det att bygga en grund som passar dem, eftersom TM-teamet i Linköping är helt nytt för i år. Anledningen till att denna HR-avdelning är ny och inte funnits tidigare i Linköping förklarar Max det som att HR-funktionen är den första som ryker när det är dåliga tider, och då syftar han på den nuvarande globala lågkonjunkturen. ”Det är ju en väldigt otacksam funktion på det sättet, att man måste verkligen visa sitt värde hela tiden, och det är ju samma på AIESEC.”
Som medlem i TM-teamet läggs det alltså ned en hel del tid på rekrytering. Som PA-student är jag självklart nyfiken på hur deras rekrytering går till och frågar därför Björn om detta. ”Det är två olika sorters intervjuer vi gör. Dels är det för dem som vill bli medlemmar, och sen är det för dem som vill åka utomlands på internships. Dessa två intervjuer skiljer sig åt på det sättet att de som vill åka utomlands poängsätts efter ett specifikt system. Den intervjuade får ett antal frågor som berör fem olika kunskapsområden och svaren poängsätts därefter. Om en intervjuades poäng överstiger ett visst antal poäng så får denne tillgång till AIESEC’s databas för att på så sätt kunna kontakta olika företag och organisationer utomlands. Samma teknik används även vid rekryteringsintervjun av nya medlemmar, fast utan poängsystemet.” De fem kunskapsområdena som det ställs frågor efter är:
- Global mindset. Hur öppen och flexibel man är som person. Kan man anpassa sig till olika situationer? Jobba tillsammans med olika individer? Jobba i en internationell miljö?
- Entrepreneur outlook. Hur pass innovativ är individen? Hur arbetar man för att uppnå sina mål?
- Social responsibilities. Hur man tar ansvar och fattar beslut.
- Emotional intelligence. Hur bra man är på att lyssna till andra samt att hjälpa andra att känna sig uppskattade och värdefulla.
- Proactive learning. Om man är medveten om sin egen styrka och använder sig av dessa i olika situationer.
Orter där AIESEC har ett starkare fäste och med ett större antal medlemmar så berättar Nina att rekryteringen är mera avancerad än den som de själva håller på med. Till exempel kan man först börja med att medlemssökande fyller i en applikation, sen följer en intervju och till sist ska en simulation genomföras där sökande får sätta sina färdigheter i prov (ett slags rollspel). Rekryteringsfasen avslutas med att man har en stor konferens innehållandes olika work shops och sessioner som förespråkar att de nya medlemmarna ska var självgående och innovativa.
För inte allt för längesedan fick Nina privilegiet att närvara på en av AIESEC’s många internationella konferenser. Den här 7-dagarskonferensen tog plats på ett hotell i Aten, Grekland, och var till för de nuvarande och de som kommer att bli presidenter inom organisationen. Det närvarade hela 250 medlemmar från 56 olika länder. Syftet var att man skulle lära sig strategi och ledarskap, och det som AIESEC står för; att minska konflikter som uppstår. ”Till exempel ägnade vi en hel dag åt att diskutera hur man löser Greklands nuvarande problem och konflikter,” säger Nina. Hon berättar att dagarna började klockan 08.00 med frukost. Därefter följer olika sessioner och konferenser som pågick fram till klockan 22 – 23 på kvällen. Sessionerna behandlade olika teman från dag till dag, där en dag kunde handla om till exempel ledarskap. Redan dag 3 ställdes det krav på att man skulle ”hitta sig själv” genom att tala om personliga saker och svara på frågor som rotade i ens undermedvetna tillsammans med en annan medlem. Detta slutade med att många satt och grät. Under pauserna mellan alla dessa konferenser och sessioner pratade man med andra medlemmar och Nina fick väldigt många erbjudanden om hjälp eftersom hon skulle komma att bli en president. De närvarande på konferensen beskriver Nina som väldigt öppna och tillmötesgående.
En halvtimme av pärondricka, kakor och prat om AIESEC har passerat och innan jag tackar för mig tillägger Max bonusen med att vara medlem. Både Nina och Max har gynnats av sitt medlemskap i sökandet efter jobb utanför skolan. Max tror att han inte hade fått komma på så många arbetsintervjuer om det inte varit för att företagen han sökt har varit intresserade av hans erfarenhet inom AIESEC. ”Jag var på en arbetsintervju för jobbet som personalassistent nyligen och de frågade jättemycket om min tid på AIESEC. Och jag fick jobbet! Man utvecklas inte bara på den professionella nivån utan även personligt. Man lär sig ta eget ansvar och man träffar så många olika människor.”, säger Nina.
Klockan börjar närma sig sju på kvällen och sockerkicken från fikat är oundviklig. Jag avslutar med att ta några foton på de fyra glada medlemmarna framför den ljusbruna världskartan som klär den vita väggen i AIESEC’s rum. Jag lämnar Nina, Max, Björn och Dragana och cyklar hemåt i blåsten. Själva stannar de kvar på Kårallen och fortsätter sitt arbete med AIESEC.