Den 1:a juni blir Nina Ögren AIESEC Linköpings nya President. På bara ett halvår har hon via AIESEC rest runt i Europa, funnit nya vänner och lärt sig att tala inför folk som om det vore världens enklaste sak att göra. Läs om denna gästskribents första tid hos AIESEC och hur det har bidragit till en positiv förändring i hennes liv.
Jag har alltid varit en väldigt noggrann person som, innan jag ska göra ett stort val i livet, övervägt det länge och noga tänkt över det för att sedan fatta beslutet. Att då bestämma mig för vad jag vill jobba med resten av livet var därför extremt svårt för mig. Till slut, efter att jag läst igenom varenda utbildning som finns, bestämde jag mig för PA-programmet. Det går inte att veta om det är det rätta valet eller inte förrän man väl provat på det, tänkte jag. Samtidigt visste jag att det skulle inte skulle hända förrän 3, 4 eller 5 år när det är dags att bege sig ut i arbetslivet, eftersom programmet inte erbjuder någon praktik. Mixen av kurser som programmet erbjöd, så som psykologi och arbetsrätt, tillsammans med typen av arbete, var det som lockade mig.
När jag började här i Linköping var den första tiden väldigt dimmig. Det var en ny stad, nya människor och ett helt nytt liv. Dessutom var en av våra första kurser vetenskapsteori och forskningsmetodologi vilket inte precis bidrog till känslan av att jag gjort rätt val. Mitt i allt med föreläsningar, flytt och studentliv blev jag introducerad för AIESEC. Jag har alltid älskat att integrera mig med olika kulturer genom att resa och prata med människor från olika delar av världen. Således satsar jag på att få ett arbete utomlands när jag är klar med studierna. AIESEC påstod att de kunde erbjuda mig praktik inom Human Resources genom att jag skulle bli en del av deras arbetsteam. Organisationen påstod dessutom att jag skulle få jobba i en internationell miljö och även få möjlighet att bygga ett globalt nätverk. Om man då, som jag, vill arbeta utomlands så småningom skulle AIESEC passa perfekt. För mig lät allting perfekt. Mer än perfekt. Jag skulle då få möjlighet att se om PA-programmet var rätt för mig och jag skulle dessutom få möjlighet till att träffa internationellt folk och kanske till och med knyta viktiga kontakter inför framtiden som kan hjälpa mig med ett arbete utanför Sveriges gränser. Ärlig talat var jag skeptisk, hur kunde något vara så bra?
Jag valde att träffas för en intervju för positionen som team-medlem i deras HR-team, benämnt Talent Management. Inte visste jag att detta var början för en fantastisk tid i mitt liv. Inte visste jag vad som väntade. Två månader framöver utförde jag intervjuer på engelska, la upp en rekryteringsstrategi med allt vad det innebär, fick utbildningar i olika områden, bl.a. hur man utför en introduktionsdag, träffade människor från hela världen, och så vidare. De två månaderna i AIESEC kändes som två år då jag lärde mig så mycket om både mig själv och om HR-arbete. Jag kände min självkänsla stiga uppåt, dag för dag. Framför allt var det en otrolig känsla att känna att jag gjort rätt val. Jag har verkligen fått prova på, och kommit in, i HR-arbete, och jag har haft så roligt.
Min enormt positiva känsla för AIESEC fick mig att söka President (motsvarande ordförande) för 2012-2013. Dagen för valet kom, och jag skulle hålla ett tal på engelska i fem minuter för kommitténs 35 medlemmar, varefter jag skulle svara på frågor från medlemmarna som var kritiska till att jag, som varit medlem i AIESEC i två månader, skulle ta över organisationen nästa termin. Allting gick bra och jag lyckades vinna deras förtroende, så den 1 juni kommer jag officiellt bli AIESEC Linköpings President, vilket är en helt obeskrivlig känsla. Det kan nämnas att jag alltid haft problem med att tala inför publik, men AIESEC har fått mig att utöva detta flera gånger i veckan och nu tycker jag inte det är lika jobbigt.
Sedan jag blev vald har mitt liv varit fylld med, förutom HR-arbete, resor och möten med folk. Jag fick privilegiet att åka på en sexdagars internationell konferens med 250 deltagare från 65 länder (alla var antingen Presidenter eller skulle bli det). När jag kom hem från konferensen var mitt liv, om möjligt, ännu mer förändrat. Genom att träffa så många människor och komma så nära inpå dem, samt vara med i fantastiska sessioner, förändrades mitt perspektiv på en hel del, samtidigt som jag lärde mig så mycket om AIESEC och mig själv. I sommar väntar ännu en konferens i Moskva, och även den nya styrelsen kommer få chansen att åka på internationella konferenser, eftersom det är en av de sakerna som jag kommer att satsa på under mitt år som President.
Min skepticism för AIESEC visade sig således vara totalt onödig, för organisationen har gett mig så enormt mycket mer än vad jag någonsin trodde. AIESEC har förändrat och utvecklat mig på både den professionella och personliga nivån. Till min glädje är AIESEC känt runt om i världen hos stora företag vilket även det kommer att hjälpa mig att ta mig och min HR-karriär utomlands.
AIESEC fick mig att ta steget ut från min egen komfort zon och gett mig viktiga livskunskaper och ett självförtroende jag aldrig haft tidigare. Jag har fått utöva riktigt professionellt arbete, och mitt år som President kommer bli ännu bättre med ännu fler möjligheter.
Där har ni mitt AIESEC-äventyr. Om ni är sugna på att bli en AIESEC’er och få möjligheten att sätta era studier i PA-programmet i praktik, eller helt enkelt stilla er nyfikenhet om PA-programmet var rätt val för er, kontakta mig på ninajosefin.ogren@aiesec.net så kan vi bestämma ett möte och prata mer om det.
Nina Ögren