Nolle-P är över och nollan har börjat i PA1. En av våra f.d. supernollan, Eva Uhlin, minns tillbaka på två galna veckor med glädje, men ser samtidigt fram emot tre peppade år på Linköpings Universitet.
Total utmattning kombinerat med fantastiska lyckokänslor är den fina produkten vi fått av två veckors nollning med PA1 på LiU. Vi har verkligen haft det underbart roligt men det finns inget snack om saken att man gladeligen låtit kroppen ta lite stryk. För min del har det inte funnits på kartan att skippa någon av alla grymma aktiviteter! Och aldrig i livet att jag låtit skolan falla i glömska. Så det är bara att köra på; som en osårbar ångvält. Belöningen har blivit två oförglömliga veckor med otroligt många nya vänner. Men ja, nu ligger jag och många andra också här – lyckliga till tusen, men nedbäddade i våra sängar medan den kända ”nollesjukan” hemsöker våra kroppar. Det gör mig inte så mycket, för det var lätt värt det.
Jag måste erkänna att det är lite skönt att nolle-p är över så man kan få rutin i vardagen. Det går inte leva på nudlar, knäckemackor, choklad och mellanöl livet ut. Kroppen pallar inte heller att försöka vara överallt hela tiden. Jag känner att vi alla skulle behöva slå ett ett slag för ökad forskning om kloning… En sådan fin uppfinning skulle varit användbart kan jag lova! Vi nollan har fått vara med om en salig blandning av bland annat nolleuppdrag, föreläsningar, sittningar, grupparbeten, gyckel och examinationer. Allt precis lika viktigt, på sitt sätt. Produkten av detta har självklart blivit sömnbrist. Sömnbrist botas med kaffe och kaffe leder till myror i kroppen som i sin tur leder till att man kör lite till, helt enkelt för att man har alldeles för roligt! Behöver jag ens förklara att detta tar oss tillbaka till ruta 1? Sömnbrist, javisst!
Det underbara är att man inte varit ensam med alla dessa tankar och känslor. Det har funnits ett nittiotal till fantastiska individer som genomgått samma resa. Att vi delat allt detta med varandra och umgåtts tjugofyra timmar om dygnet har gjort oss till ett väldigt peppat och sammansvetsat gäng. Nollningen är en fantastisk uppfinning som ALLA borde få uppleva någon gång i livet. Självklart helst på PA-programmet (men det är ju underförstått).
Nästa utmaning blir att hålla glöden levande nu när nolle-p är över. Det har onekligen varit fint att varje dag ha en skön aktivitet planerad, helt utan att behöva tänka något extra på det. Jag tror dock att det, tack vare allt vi fått med oss från Pamp och våra faddrar, inte blir några problem att köra på precis som förut. PA1 är helt enkelt ett extremt peppat och livsglatt gäng och jag tror vi har tre av de bästa åren i våra liv framför oss. Nu är det bara att vi tutar och kör!
Eva Uhlin, PA1