När MaxPULS började prata om islandshästridning tidigare i höstas la jag inte så stor vikt vid det, min djurfobi är nämligen stor och jag avskyr och avskräcks av hästar. Efter viss övertalan från min goda vän Johanna Hjorth anmälde jag mig dock och i måndags var det äntligen dags.
Tillsammans med nio andra PA-studenter tog vi oss ut till hästgården Gibraltar, belägen cirka 40 minuter utanför Linköping. Vi möttes upp av Ingrid och blev direkt tilldelade varsin islandshäst som vi resten av kvällen skulle dela tilltalsnamn med. Min häst hette Dandir och det var också vad Ingrid kallade mig. När hästarna var städade, borstade, skrapade och sadlade hoppade vi på och gav oss ut i skogen. Personligen var jag livrädd den första halvtimmen och funderade mest på hur jag skulle ta emot mig när jag ramlade av, men efter en del töltande och mycket instruktioner från Ingrid kände till och med jag mig rätt bekväm i sadeln. Vi fick under en timmes ridning prova på både att rida i tät skog och tölta fram på vägen.
När vi kom tillbaka till gården vara det bara att släppa ut hästarna i hagen igen och tillsammans med de andra förstagångsryttarna Pelle och Johanna E glädjas över att man fortfarande var vid liv. Om ni också är sugna på att prova på det här med islansdshästridning så kan ni kika in på http://www.gibraltarislandshastar.se/ och boka in er på lite turridning ni också!
Sofie Pettersson
Pelle tillsammans med Ingrid
Kattmys
Lättnad och glädje hos Johanna