AJ! ännu ett blåmärke.
OJ! där trillade jag över mina fötter igen.
Nu skulle man tro att det är ett utdrag ur Maddes väldigt klumpiga vardag men det kommer faktiskt från en helt vanlig kick-off på Boda Borg.
Ibland är det lite extra gött att ha gjort valet att vara PULS-aktiv. Lördagen den 23:e mars utanför Vallfarten klockan åtta på morgonen efter en hård fredagskväll var tyvärr inte ett sådant tillfälle. Men efter två timmars sömn ihoprullad som en (något förvuxen) kattunge i knät på Madde i en buss på väg till Oxelösund förändrades situationen till det bättre. Det var dags att kicka igång tävlingshjärnan, skärpa sinnena och väcka sin inre gladiator för att spöa skiten ur alla andra tävlingssugna PULSare. Äntligen var det dags för kick-off på Boda borg!
Med is i magen och eld i baken ska man ta sig igenom diverse kluriga, samarbetsberoende och fysiskt utmanande ”banor” i sann fångarna på fortet anda. Efter varje framgångsrikt genomförd bana får man en stämpel av varierande värde beroende på banans svårighetsgrad och det gäller att samla mest poäng. Utanför första rummet mitt lag skulle försöka sig på fanns en kort instruktion – ”räkna mynten på dörren. Sen vet ni vad ni ska göra.” Jadå, nu kör vi!
Lag Dagny satsade stenhårt från början. Taggade till tusen stormade vi in på vår första bana, vi tittade oss målmedvetet omkring, dundrade runt lite som yra hönor i jakt på gömda dörrar, tittade på varandra och insåg att vi fattade absolut ingenting. ”Eh, om vi provar den här knappen..?” Resultatet blev röd lampa, vilket efter fyrtio röda lampor tycks lysa mer som ett ”Hahaha, suckers! Gör om gör rätt, böja om från början”. Nja, vi tar en annan bana.
Trots motgångarna till en början skramlade vi ihop ett antal stämplar och kände oss hyfsat nöjda med vår prestation när vi vid dryga 12-tiden gick ned till matsalen för att tillsammans med de andra käka taco-buffé och dricka hinkvis med välbehövligt vatten.
Resten av dagen bjöd på skrapade knän, bulor, blåmärken och frenetisk hjärnaktivitet med tillhörande lukt av bränt, men framförallt på många skratt och fantastiskt roliga och lärorika upplevelser. Vid 16-tiden var det dags för fika som avslut på dagen och därmed dags för svaret på den viktigaste frågan – vem vann? Tja, tyvärr var det inte lag Dagny och därmed bortglömt för min del vilket lag som faktiskt fick den åtråvärda titeln som segrare på Boda borg. Maddes hjärna är, som tur är, skarpare än min och vet såklart vilka som vann men först ska hon prata lite om Power Puff Pinglorna.
Vårt lag Power Puff Pinglorna (Maddes lag) hade ju då ett litet handikapp då vi bara var tre. Detta gjorde oss däremot inte mindre blodtörstiga för vi hade ju ett mål och det var att vara BÄST! Vilket vi såklart var i vissa banor för vem hade kunnat veta att black jack kunskaper skulle komma till användning och våra svängande höfter skulle svänga så bra att vi fick en röd stämpel på discobanan? Sedan fanns det ju vissa banor som satte upp lite motstånd… Kan definitivt säga att jag nog aldrig mer vill se ett stort spindelnät i ett rum om man säger så. Men skam den som ger sig, och tillslut fick vi vår svarta stämpel som vi slitit så för. Trots våra flexibla kroppar, skarpa hjärnor och otroliga samarbete så vann vi inte. Jag är dock helt övertygad om att detta berodde på systematiskt fusk från de andra lagen men nu ska vi inte vara sådana för det är ju menat att vara en rolig dag!
Dock så var det inte en självklar seger då det var två lag som fick lika många poäng och allt fick avgöras genom en sudden death mellan Oskar och Phillip, vilket visade att Phillip var den bättre krigaren. Så ett stort GRATTIS till Johanna, Julia, Joakim och Phillip!
Ett utmattat men glatt gäng fick klockan fem sätta sig på bussen igen och åka tillbaka mot Linkan. Jag kan ärligt säga att Boda borg är en av de mest minnesvärda upplevelserna jag har varit med om och jag hade otroligt kul med min grupp och övriga deltagare. Lag Dagny kom kanske näst sist men vi kan försvara oss med att farmen-banan faktiskt var sönder. ”Det var den ju inte! Man var tvungen att värpa äggen och sen sätta sig på pinnen så att den åkte ned!” Aaaah, genialiskt. Att vi inte tänkte på det…
