Här kan du läsa intervjuer med personalvetarstudenter som har varit utomlands.
Namn: Malin Borén
Klass: PA3
Var utomlands: HT16
Land: England
Universitet: Northumbria university
Vad fick dig att vilja åka på utbytestermin?
Ja, rent personligt så har jag alltid värderat olika typer av erfarenheter. Så finns möjligheten att åka så tycker jag att man ska ta den. Även för att det är ett bra komplement, man får jämföra vad man har lärt sig här med en annan kultur. Och jag var ju generellt väldigt intresserad av att resa. Det tror jag påverkade valet att åka.
Hur fick du information om att man kan åka på utbytestermin?
Man fick lite information på mail och så samt att man kunde även gå på en föreläsning i början på utbildningen. Men jag tänkte att jag tar varje tillfälle att resa, så jag kollade ju en del själv också.
Vilket land var du i? Varför valde du just det landet?
England. Det var inte givet från början utan jag var intresserad av att åka längre bort och uppleva kulturer som ligger längre från Sverige egentligen. Men i och med att det ska matcha bra med utbildningen och att man ska få tillgodoräkna kurser så valde jag därav England.
Hur förberedde du dig för utbytesterminen innan du åkte?
Det var väl inte så jättemycket förberedelser egentligen, men jag var ju på lite inspirationsföreläsningar om utbytesstudier för att se om det skulle passa mig, så det är ju en förberedelse i sig. När jag väl bestämt mig så satte jag mig in i universitetet där, i staden, Newcastle, och jag började lyssna lite på engelska podcaster för att komma in i språket. Annars fick man ganska mycket information om vad som gällde av universitetet.
Vad var det du kände dig mest nervös eller rädd för innan du åkte?
I tidigt skede var jag ganska orolig för hur mycket man behövde kolla upp själv och hur mycket universitetet skulle hjälpa till med och så. Så det var lite en oro i början. Men när jag märkte att det var ganska bra kontakt och man fick bra information från universitetet så släppte det. När allt var klart så var det ju lite oro kring om de här kurserna motsvarar exakt det som jag ska läsa och så. Kommer jag kunna tillgodoräkna kurserna, det tänkte jag mycket på.
Vad såg du mest fram emot?
Det kulturella utbytet. Mer kopplat till vilka människor man kommer att träffa, att träffa mycket utbytesstudenter och det såg jag fram emot. Sedan såg jag fram emot att ta del av den engelska kulturen när jag satt mig in i det. Och se hur universitetet och studierna ser ut där. Att kunna resa lite i England. Att skapa nya kontakter och att utvecklas.
Kan du beskriva din första månad med ett ord?
Intrycksfull. Det var väldigt mycket nya intryck och väldigt mycket nytt.
Hur skiljde sig studieupplägget mellan Liu och det universitetet, med examinationer och studietempo?
Det skiljde sig ganska markant på många plan. Där läste man tre kurser parallellt som motsvarade tio högskolepoäng var, vilka sträckte sig över hela terminen. Det var uppbyggt så att man hade en föreläsning till varje kurs i veckan och ett seminarium i varje kurs varje vecka. Och man examinerades bara genom uppsatser som man jobbar på genom hela kursen och sedan lämnar in i slutet. Tempot kändes lite lugnare men man var tvungen att ha tre färdiga produkter när terminen var slut.
Var det svårt att hantera språket?
Nej, det tycker jag inte. Men jag har bott utomlands tidigare så jag hade ändå engelskan med mig i tal och förståelse. Så jag hade inga problem med att hänga med på föreläsningar. Men det blir absolut lite utmanande att skriva akademiskt på engelska. De har vissa strukturer, meningsbyggnader och sådant. Det fanns även ett tillfälle i veckan för engelskakunskap som alla utbytesstudenter hade tillgång till. Typ referenser och struktur och sådär, vilket var till stor hjälp.
Hur var din bostadssituation? Var det enkelt att hitta bostad?
Det var ju ett av de praktiska orosmomenten. Jag kan ju bara tala för Newcastle och universitetet där men det ligger studentboenden runtom universitetet. Det finns mycket. Det fick man även information om från skolan. På det här universitetet var det väldigt tydligt. Man kan välja väldigt mycket hur mycket man vill betala och hur man vill bo. Vi bodde i korridor med sex andra, och vi delade på två badrum och kök.
Fick du CSN under den här perioden?
Ja, det fick jag som vanligt. Det är bara att söka och ange att man ska plugga utomlands.
Hur var livet utanför studierna?
Jättebra. Newcastle är en väldigt händelserik stad. På universitetet fanns det lite klubbar där man exempelvis kunde gå på salsa eller tv-spel. Det fanns klubbar för vissa religioner. Det fanns en massa saker man kunde hitta på om man ville engagera sig utanför studierna och det fanns en grupp för utbytesstudenter som anordnade saker så som resor i hela landet och Skottland och så.
Vad var den bästa upplevelsen under terminen?
Det är så svårt att bara nämna en sak. Den bästa upplevelsen var nog det kulturella utbytet. Alla människorna man lärde känna, inte bara människorna som är från England utan också alla andra utbytesstudenter. Helheten i att träffa nya människor och nya kulturer.
Vad var den sämsta upplevelsen?
Också jättesvårt. Jag har ingen jättedålig upplevelse, även om jag kunde känna att det var lite tråkigt med skolan på vissa plan. Att jag upplevde att det var lite mindre engagemang bland vissa studenter.
Hur tror du att din utbytestermin fick dig att utvecklas som person?
Jag tror man ser mer möjligheter när man åker på utbyte. För att man är liksom fast i en miljö här och man tänker på ett visst sätt. Och så får man se lite på HR-yrket utifrån ett annat lands perspektiv. Hur man ser på HR och personalvetare i England. Men också ifall jag kanske vill jobba med HR internationellt i framtiden. Den tanken har slagit mig. Möjligheter för jobb dök upp redan under min tid där. Det öppnar upp en annan karriärmöjlighet.
Har du några tips till oss som tänker åka utomlands?
Jag tycker inte att man ska oroa sig för praktiska saker, det kan ofta bli ett hinder om man oroar sig för hur det ska bli med boende eller om man kommer att klara av engelskan. Alla praktiska grejer löser sig.
———————————————————————————————–
Namn: Hanna Carlborg
Klass: PA3
Var utomlands: HT16
Land: England, New Castle
Universitet: Northumbria university
Vad fick dig att vilja åka på utbytestermin?
Främst för att jag ville utveckla min engelska. Vilket har varit ett av mina jobbigaste ämnen. Jag tycker det är väldigt roligt att lära och skaffa mig ny kunskap men just med engelskan har jag alltid haft det lite motigt. Det är alltid lättare att lära sig i ett sammanhang där man använder språket dagligen, att man integrerar det i vardagen. Så jag såg det som en möjlighet att åka. Sedan har jag hört mycket gott om det av folk som åkt tidigare. Sedan är också väldigt kul att upptäcka ett nytt land och träffa personer från olika kulturer.
Hur fick du information om att man kan åka på utbytestermin?
När jag gick i ettan hade de en infoträff om utlandsstudier där jag fick lite hum om vad det innebar. Sedan fanns det mycket att läsa på hemsidan och så hörde jag mig runt från folk som åkt iväg på det tidigare.
Vilket land var du i? Varför valde du just det landet?
England, New Castle. Det kändes smidigt att åka inom ett utbytesavtal via programmet. Då fanns det England och Holland att välja på. Då jag helst ville åka till ett engelskspråkigt land föll valet på England.
Hur förberedde du dig för utbytesterminen innan du åkte?
Rent praktiskt är det mycket papper som ska skickas in. Man ska söka kurser, fixa boende och sådant där. Det är många processer igång, men det fungerande ändå ganska smidigt. Vi fick ett mail med information kring hur vi skulle göra så allt fortlöpte väldigt smidigt. Det var nog mycket för att vi åkte inom ett avtal också, då är allt ordnat och vi behövde inte fixa så mycket själva. Mycket kontakt kom från universitetets håll, så allting var väldigt klart och tydligt. Sedan fick vi också en så kallad ”buddy” när vi kom till England. Det är en student som finns på plats på universitetet och fungerar lite som en fadder. Då kan man passa på att fråga hur saker och ting fungerar eller om man har andra funderingar. Det var superbra!
Vad var det du kände dig mest nervös eller rädd för innan du åkte?
Man hade väl tänkt lite på hur man skulle klara av engelskan. Om man kommer kunna hänga med på seminarierna och om man kommer kunna delta i diskussioner. Men jag hade hört från många kompisar att det vanligtvis bara tar någon vecka innan man kommer in i det. Så jag tänkte att det borde ju förhoppningsvis gälla mig också. Och det löste sig ju också. Sen var jag inte så nervös. Jag tänkte att det var lite konstigt att jag inte var mer nervös och att jag kanske skulle få en chock när jag väl är på plats. Men det blev inte riktigt så heller. Det kanske beror på att jag åkte tillsammans med Malin. Att man fanns som stöd för varandra där och att man var i samma situation. Sen hade jag väldigt tur med att jag hamnade i en väldigt bra lägenhet med bra sammanhållning mellan oss som bodde där. Jag tror också att det kändes rätt tryggt att det var just i England och att det inte är så långt hemifrån.
Vad såg du mest fram emot?
Det är nog helheten tror jag. Hela konceptet och upplevelsen i sig. Det är en stor grej att åka på en utbyterstermin och något helt annorlunda. Man hamnar i en helt ny kontext, möter nya människor, i ett helt nytt land och med ett helt nytt språk. Man vet så många som har varit iväg som berättat hur fantastiskt det var, berättat om allt roligt som skett och om hur mycket man lärt sig. Det är ju en fantastisk möjlighet som man bara vill ta del av.
Kan du beskriva din första månad med ett ord?
Intensiv. Det är mycket i början. De har ett väldigt bra mottagande för de nya studenterna. Det är mycket fester, man träffar sina ”buddies” och man åker runt väldigt mycket. Det händer mycket saker helt enkelt. Samtidigt drar skolan igång med flera kursintroduktioner. Det var mycket information tillsammans med allt det sociala runt omkring. Första månaden var det väldigt mycket att ta in innan man fick koll och rutin på saker. Samtidigt var det också väldigt roligt.
Hur skiljde sig studieupplägget mellan Liu och det universitetet, med examinationer och studietempo?
Examinationerna bestod de av individuella uppsatser som man lämnar in. Gällande studietempot så läser man lika många poäng som man läser här i Linköping. Men terminen i England börjar i mitten på september och inlämningarna sker i början av januari. Terminen blir alltså kortare. Jag var lite nojig över det faktum att det är en månad kortare än här hemma. Jag funderade därför på om tempot skulle vara jättehögt i och med att vi ändå ska få in samma poäng. Men det var ingen fara, det var ett bra tempo som gick att hantera.
Var det svårt att hantera språket?
Det var överkomligt. Det kanske beror lite på vilken accent man har och vad man är van vid. Jag är ju mer van vid amerikanska än engelska. Just norra England har man ju hört nästan är som ett helt eget språk. Men många lärare pratar väldigt ren engelska som är lätt att förstå. Så det gick väldigt bra. Kanske att jag kände av det lite mer när man satt i diskussioner och i situationer där det användes mer slangord. Jag förstod ofta vad det handlade om men det var desto svårare att ta sig in i diskussionerna. Det begränsar möjligheten att vara med lite grann då man är van vid att ta plats och vara aktiv. Men man tar sig fram.
Hur var din bostadssituation? Var det enkelt att hitta bostad?
Ja, det var enkelt. Malin och jag sökte samtidigt via Northumbrias hemsida där de har studentbostäder. Där fyllde man i uppgifter och fick rangordna vilket alternativ man helst vill ha. Vi fick vårt första val så det kändes som att det var rätt lugnt med att få plats. Vi var ute i rätt god tid också så det var väldigt smidigt. Vi bodde i en delad lägenhet där man hade sitt eget rum (och sex andra) och gemensamt kök, vardagsrum och badrum. Det funkade väldigt bra.
Fick du CSN under den här perioden?
Ja det fick jag. Man kan få merlån också om man vill. Sedan kan man söka erasmus stipendiet samt att det finns fler stipendier som man kan söka också om man vill.
Hur var livet utanför studierna?
Det var kul. Det är väldigt bra anordnat för utbytesstudenter. De har en grupp som anordnar aktiviteter för utbytesstudenter. Det fanns resor som man kunde åka på i princip varje helg. Vi åkte exempelvis till Edinburgh en helg. De har en superfräsch sportanläggning också med massa roliga pass. Sedan var det mycket fester där vissa av dem var internationella och därmed särskilt anordnade för just utbytesstudenter. Det finns väldigt mycket att göra i staden överlag. Man hade ju inte tråkigt om man säger så, utan det fanns alltid någonting att göra.
Vad var den bästa upplevelsen under terminen?
Ett av mina bästa minnen var från en kväll i slutet av terminen när man hade lärt känna kompisar och kompisars kompisar och man hade varit med om mycket tillsammans. Då hade vi en allra sista stor fest i lägenheten. Alla som man kände och hade festat med tidigare kom dit. Sedan satte vi på en specifik låt som kännetecknade hela vår höst tillsammans och när vi spelade den stod alla i lägenheten i soffan och hoppade.
Det bästa är att bara få vara med alla man tycker om. Det är ju mycket människorna som gör det. Sedan är det svårt att peka ut en specifik händelse, det är ju ändå helheten som gör det.
Vad var den sämsta upplevelsen?
Det finns ändå några saker som jag har tänkt fungerar bättre med studierna i Sverige. Bland annat motivationen och engagemanget i klassen som ibland var lite dåligt. Men man får försöka se det positiva i det ändå och tänka att man är där för att utvecklas.
Hur tror du att din utbytestermin fick dig att utvecklas som person?
Man får gå utanför sin bekväma zon, det är där magin händer och där man utvecklas. Man utvecklar såklart engelskan men man vågar också bjuda mer på sig själv, ta sig an nya sammanhang, låta sig intressera sig för människor och vara mer öppen. Det är jättesvårt att sätta ord på hur. Det faktum att jag faktiskt genomförde en utbytestermin med ett gott resultat gör också att man växer som människa. Lite självförtroende i det hela.
Har du några tips till oss som tänker åka utomlands?
Det beror nog mycket på vart man vill och hur man tänker. Om du tänker att du vill åka – testa! Vad är det värsta som kan hända? Det är lättare att ångra det man inte gjort än det man gjort. Det kan verkligen speglas i ett sånt här sammanhang. Jag är jätteglad att jag gjort det även om det var krävande och utmanande stundvis. Jag kommer aldrig att ångra det och är glad att jag fått varit med om den här upplevelsen. Så om du funderar, tveka inte utan kör, det kommer gå bra och om det går mindre bra så kommer du lära dig något på vägen också. Det kommer vara utvecklande på så himla många sätt. Och gör det till din grej, utgå från dig själv, vad du vill och vad du tänker. Våga ta hjälp också! Fråga folk som varit där innan hur de resonerar. Det kanske gör att man känner sig lite säkrare och tryggare.
